03:03:03
Stress,Rant,Prestation och Jämförelse
här har jag inte vart allt för aktiv den senaste månaden och jag bet hemst mycket om ursäkt för detta, Men för att styrka vart jag har hållt hus under denna tiden så har det helt enkelt berott mest på skolan...
stress, stress o åter stress...
Den mörka Hösten och detta i samband med väldigt svajande ångest fram och tillbaka, att samtidigt försöka hålla humöret uppe på det och samtidigt försöka vara duktig i/på det jag gör.
och Prestation.. den där jävla prestationen.. hmm.. varför är jag rädd för att faila hela tiden, och inte fylla alla till mods. Jag har alltid vart så nertyckt och blivit så nertrampad i det jag gör att jag tror att det har skapat någon slags barriär som säger inom mig att jag måste vara bra, eller...
! själva verklen känner jag mig värdelös och okunnig i ALLT. Jag VET att jag inte ska mäta mig mot andra runt omkring mig för vi alla ligger på så olika utvecklade områden. Men jag gör det tyvärr ändå, gämför mig mot alla andra runt omkring mig.(detta är anledningen till att mitt ritande har hamnat på extrem is).. och problemet är att jag skäms, HELA tiden för vad jag är och vad jag åstakommer!!! jag blir alldrig nöjd... jag får panik så fort folk ser mig prestera något,eller att jag måste stå o visa att jag kan saker.. och det spelar egentligen inte någon roll vad det handlar om. jag får så problem att utrycka mig verbalt/tekniskt och praktiskt i dessa situationer att det bara kommer ut på fel sätt istället(eller alldeles för lite ord/uttryck), och jag blir uppfattad som för påtryckande och lätt irriterad fot andra i min omgivning... fast det inte är med min mening ALLS :(
men det som egentligen är skälet till detta beror helt enkelt på att jag är så extremt stressad och pressad konstant, att min hjärna och kropp helt enkelt inte kan sammarbeta antar jag...så stor trötthet och dåligt fokus som jag haft den senaste tiden är också skrämmande.. jag tror inte att jag känt sådan press och förrvirring sen min sjukskrivning för några år sen.
jag vet ju innerst inne att jag är en bra människa, lojal och VILL verkligen alla andras bästa. jag vill att de ska känna sig trygga i mitt sällskap. och utsidan av mig visar positivitet och energi.. men inerst inne... ja.. de e nog bara mest tomt och tungt. de var helt enkelt väldigt länge en jag kände mig så vilse som jag gör just nu trots relativt bra rutin i vardagen...
_______________________
Något annat som är helt utanför det ovannämnda... men vad är det med folk som bara står precis bredvid en och diskuterar och man försöker vara med i en konversation.. men blir total ignorerad.. tyvärr är detta något jag väldigt ofta upplevt i vissa sammanhang... OCH DET STÖR MIG!!! jag tycker personligen att det är väldigt arrogant av männsikor som gör så.. varför inte bara vara ärliga och lite artigt säga att man helt enkelt kan återkomma senare för att konversationen i sig är privat osv....
jaja nog rantat om mitt hektiska liv atm och allmänt om ignoranta människor och deras beteenden... men jag ville egentligen bara visa att jag forfarande existrar, även om jag inte vart lika aktiv som Eddie. dock kommer denna hektiska tid fortsätta ett tag till.. men jag ska försöka göra mitt bästa för att hålla humöret och skrivandet uppe..
//Peace Out
Millan <3
